akesa.wordpress.com/.../anja-parson-lagger-av/ 

En enorm prestation

Det var nog fler än jag som knäpptyst följde händelserna på tv efter kraschen. Man förstod inte vad som hänt. Det hela gick så fort. Och det var en lättnad att se henne resa sig upp och med hjälp av funktionärerna ta sig ner. Man pustade ut och gladdes åt att hon inte slagit ihjäl sig. Hennes fortsatta medverkan i OS fanns inte i tankarna överhuvudtaget.

Men trots enorma smärtor i vad och skinka stod hon igår på skidorna redo att nå sitt mål, en medalj i OS. Och som hon gjorde det. Hon gjorde det man trodde var omöjligt. Hon reste sig och visade ett jävlaranamma, en vilja som kan flytta berg.
Anja Pärson är en idrottare, en personlighet, som man aldrig slutar imponeras av. En som alltid lyckas plocka fram det där lilla extra när det gäller som mest.
Hennes ögon glöder och hennes blick är så fokuserad och målinriktad att inget skulle kunna störa henne sekunderna innan hon slänger sig iväg ner för backen.

I och med medaljen igår är hon den tillsammans med Janica Kosterlic som tagit flest medaljer i OS genom tiderna.
En enorm prestation bara det. Men ser man på vad som hände dagen innan är prestationen något så mycket mer.
Tror att hela världen unnar henne den här framgången. Och hon har faktiskt chansen på fler medaljer, vilket känns helt overkligt att säga.

Men som sagt, Anja är ingen vanlig idrottare, ingen vanlig människa. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon lyckas ta fler medaljer och får stå ensam på tronen. För det finns ingen som förtjänar det mer.

Krönika Av Lukas Forsberg 19 feb 2010 13:07