Vancouver del 8

Dags att presentera vårat grannland Finland. De finska lejonen pratas det alltför lite om i media, och det passar dem ypperligt. Finnarna trivs inte med höga förväntningar. Om det är en struntsak och eller sviktande självförtroende får betraktaren avgöra. Min åsikt är klar och tydlig, när det gäller har Finland inte den mentala kraft som behövs. Just därför rankar jag landet max till en kvartsfinal.

Många frågar sig om Finland kan göra en ny bravad från Turin OS. Ser man till den individuella biten är det inte alls omöjligt, laget besitter teknik, rutin och framför allt en målvaktstrio som kan spika igen när som helst.

Även Finland bekymras av skador och det på två viktiga kuggar, Red Wings bekante Valtteri Filppula som är listad day to day och ikonen Jere Lehtinen som har en knäskada.

För Finlands skull får jag hoppas att Filppulas skada inte är allvarlig. En skicklig center som arbetar bra över hela banan.

Finland som hockeynation 2010 är en stark årgång, där Sverige fått bekänna färg i mindre turneringar. Något som talar att ligan har kvalité.

2006,2007,2008 tog Finland tre raka medaljer i VM med brons och silver som valörer. Trots att finsk hockey är på uppgång så har vägen till eliten varit lång och mödosam för Finland.

Finland föddes som hockeynation 1928 och deltog i EM 1929. Och Finlands första medalj kom 1992 där man tog silver. En lång väg till finrummet som bekräftades med imponerande spel på 90 talet, där aktörerna var Selänne, Koivu, Myllys, Peltonen osv…

Tre år senare 1995 kom Finlands första och enda VM guld och hockeytokiga Finland var i extas. Man fortsatte hela 90 talet med att håva in medaljer, och mellan 1992-2008 har landet tagit 1 VM guld, 6 VM silver, 3 VM brons, rätt imponerande att landet tagit medaljer i 10 av dom 18 senaste turneringarna.

I OS sammanhang har Finland deltagit i alla turneringar sen 1960, och från Calgary OS 1988 har man varit en kraft att räkna med.
2 OS silver och 2 Brons har man tagit på de 6 senaste. Om vi ska djupkolla lite på Finlands meriter så har landet en skörd som kan jämföras med Tyskland, tydligen har något hämmat utvecklingen. Själv upplever jag det smått konstigt att det tog landet 63 år innan en första medalj kom.

Men i OS sammanhang verkar Finland vara en kraft att räkna med, man har visat upp glänsande resultat och varit topp 5 de senaste 20 åren.Som sagt en Joker att inte räkna ut.

Dags att kika närmare på truppen. Tre ord ploppar ut direkt när jag ser de uttagna: rutin, kvalité och mardrömsmålvakter

NHL är extremt väl representerat med 18 man, KHL har 4 man och självaste Elitserien hedras med en man.
De uttagna höjer inga ögonbryn, Finland har tagit ut säkra kort och chansar definitivt inte.

Målvakterna är finlands främsta kort och där har vi Kiprusoff, Bäckström och Niittymäki. Alla besitter enorm kvalitet och något säger mig att Kiprusoff får äran att vara deras etta.
För de som inte följer NHL:

Kiprusoff 55 matcher, 2,18 insläppta mål/match, 92,5 % i räddningsstatistik

Nittymäki 34 matcher, 2,55 insläppta mål/match, 91,8 % i räddningsstatistik
Överjävliga murar helt enkelt

Om nu målvakterna var smått skrämmande så imponeras jag inte alls av dom finska backarna

Janne Niskala till vardags i Frölunda har inte sin bästa säsong bakom sig och jag undrar om det var så smart att ta med honom.

Måste ändå få framhäva de bättre backarna i laget, Toni Lydman är en smart back som spelar enkelt och bra. Sami Salo eller herr Canucks om vi vill kalla honom det, har ett enormt skott och massa rutin i sig. Och den främste av backarna är Kimmo Timonen som får en hel del istid i Philadelphia Flyers. En back som känns väldigt komplett.

Trots att tre av backarna är stabila håller det inte, och det som talar för deras överlevnad är den “lätta” gruppen där Sverige bör vara svårast och Vitryssland och Tyskland ett lätt motstånd.

Forwardssidan saknar verkligen inte rutin och hela 7 spelare är mellan 30-39 år gamla.

Hagman 30

Jokinen 31

Kapanen 31

Koivu 35

Lehtinen 36

Peltonen 36

Selänne 39

Imponerande namn men åldern ligger dessa klasspelare i fatet. Och för många av dem är detta det sista OS:et, jag är helt övertygad om att Lehtinen ( om han blir spelklar), Peltonen, Koivu och Selänne kommer vilja avsluta sina karriärer värdigt. Största frågan är om de rutinerade kan motivera de yngre till samklang.

Lyckas det har vi ett hyperfarligt motstånd mot oss.

Följande forwards är värda att nämnas

Valtteri “ Flipper” Filppula, Min egen favorit och en spelare som jag tycker börjar bli komplett, duktig framåt som bakåt. Man kan även beskriva Flipper som en sämre version av Pavel Datsyuk. Flippers stora problem är hans skadeproblem samt förmågan att behöva bli ledd av andra i viktiga matcher.

Niklas Hagman, måste tillhöra Finlands mest underskattade spelare. Varnar för hans skott

Jarkko Immonen, ett stort frågetecken, duktig såklart men hans sejour i Nordamerika var ingen hit. Frågan om han kan leva upp till förväntningarna

Olli Jokinen, en klasspelare för några år sen och numera neråt i karriären. Sviktande form bådar inte gott

Niko Kapanen, en stor krigare som främst är defensivt lagt. Ska bli spännande att se hur mycket fokus Lidström och Kronwall kommer vidta mot Niko.

Mikko Koivu, lillebror till Saku och är mer eller mindre Finlands största stjärna. Åren i NHL har gjort honom till en center av världsklass. Mikko kommer få en framträdande roll för Finland

Jarkko Ruuttu, Mannen som alla avskyr och en klon av Sean Avery. Jag har aldrig blivit imponerad av forwards som tar dumma utvisningar och straffar sitt lag med slagsmål. Jarkko är en stor svaghet för Finland och en stor möjlighet för PP formationerna i Sverige, Vitryssland och Tyskland.

Tuomo Ruuttu, Ja de är släkt. Och motsatsen till sin bror, ypperlig arbetare som blivit enormt nyttig för Carolina Hurricanes. Stark som ett djur och kommer bli en plåga för puckförande forwards.

De sista tre namnen kommer bli avgörande för Finlands framgångar, då alla är ledare som ska föra Finland till ett guld.

Teemu Selänne, Saku Koivu och Ville Peltonen, och en liten aptit retare följer nedan.

Selänne har spelat hockey sen 1988, vunnit Stanley Cup, slog till med 76 mål på sin rookie säsong och gjort 1241 poäng i NHL

Koivu har spelat hockey sen 1992 och blev kändis i Knatte-Fnatte-Tjatte kedjan och lägg till 674 poäng i NHL

Peltonen har spelat hockey sen 1991 och var med i KFT kedjan, tyvärr fick han aldrig samma status som Koivu och Selänne i NHL. Det blev bara 148 poäng i NHL och en hel del i farmarlagen. Men att säga att Peltonens karriär var mindre lyckad är att svära i kyrkan

En stor ledare och som ofta tog fram det bästa hos sina lagkamrater när det behövdes.

Dessa herrar kommer få ett stort ansvar och känslan säger mig att Ville och Teemu blir tvungen att leda de yngre.

Visst låter deras poängskörd lockande men jag tror inte på mixen rutin och ålderdom för Finlands skull.

Jag tippar följande för Finland i grupprundan,

En lätt vinst mot Tyskland, en viss kraftinsats kommer behövas mot Vitryssland och där vinner Finland ändå. Men mot Sverige tar det stopp, det blir ingen lätt vinst för oss men vi vinner mot Finland.

Det skulle betyda att Finland skulle placera sig på en andra plats. Och vägen till kvartsfinal skulle gå mot Norge.

Finns inte en chans på kartan att Norge tar det, men sen tar det slut för Selännes/Koivus/ och Peltonens drömmar. Man kommer ställas mot USA i en kvartsfinal och “Babyyankees” kommer att vinna det.

Analys Av Zoran Molnar 19 feb 2010 14:31