Stor glädje i Kanada efter guldet! 

Lights, camera, action!

Hela Canada hockey place gungade av ett enormt stöd från de kanadensiska fansen. ”Go Canada go!” skanderades ut och stämningen var helt makalös. Läktarna var färgade röda och vita och man visste att detta kommer bli något att minnas.

Matchen började med att Kanada var precis som Kanada alltid är, aggressiva och rakt på mål. Inga fingrar i kläm. Och efter en enorm anstormning mot den amerikanske supermålvakten Ryan Miller så satt första pucken och stadion exploderade. När man sedan gjorde två noll i den andra perioden så fanns det inga gränser i folks glädje.
Här trodde nog många att det skulle ta slut, men så hände det som alla amerikaner och vi objektiva önskade. USA ökade takten, smällde på i närkamperna och plötsligt stod det två ett.
Och med bara någon minut kvar av matchen plockade man ut målvakten och lyckades med sekunder kvar kvittera och förlängningen var ett faktum. Epiteten drömmatch likaså.

I förlängningen startade Kanade i ett makalöst tempo utan ett uns av nervositet. Helt respektlöst klev man över amerikaner och lyckades tillslut avgöra genom underbarnet, även kallad ”the next one”, Sidney Crosby och hela Kanada skrek rakt ut. Det här var deras önskan, deras mål med hela OS-turneringen. Och nu var det där.
Arenan dansade i rött och vitt medan sorgsna amerikaner var tomma i blicken.

Det här var en match man aldrig kommer att glömma och en dröm att få ha bevittnat. De två bästa lagen gjorde upp i kanske hela turneringens bästa match. Det var kvalité rakt igenom. Det här är hockey.

Den 28 februari 2010 kommer för all framtid att kommas ihåg som den dag då Kanada gjorde det man väntat så länge på. En dröm som slog in. Och det röda havet kommer att dansa i veckor framöver.
Hela OS-turneringen är för kanadensisk del som en perfekt regisserad film med ett lyckligt slut. En film som motsvarat allas förväntningar.

Krönika Av Oraklet 01 mar 2010 13:31